|
|
Avaleht
undervisningsmaterial
 Estlands allmogefår är enligt äldre beskrivningar och kännetecken från Östersjö-grannländernas ursprungsraser (kortsvansade nordiska) en lokal ursprungsras. Det estniska allmogefåret är tyvärr ännu inte officiellt godkänt som ursprungsras i Estland.
Redan år 1935 beskrev lantbruksforskaren E.Liik allmogefåret som en släkting till det nordiska kortsvansade fåret, vars värde låg i ullen och i fällarna. Fåret är litet till växten, huvud och ben är beklädda med stickelhår, benen är smala, ryggen svank, korset sluttande, halsen lång och huvudet litet.
I den Estniska lantbruksuppslagsboken (Eesti Põllumajandusentsüklopeedia) från år 1998 beskriver E.Musto allmogefåret på samma sätt som E.Liik. Han skriver även att det är frågan om en lokal ras som hör till den nordiska kortsvansade rasen, fåret är härdigt, har god dräktighet och har endast bevarats i ett litet antal på öarna.
Estlands allmogefårförenings genomförda inventeringar under åren 2003-2005 har visat att många baggar har horn men endast få tackor. Rasens färgvariation är stor – man har hittat gråa, svarta, vita och skäckiga får. Genom påverkan av solen ändras färgen på ullstaplarnas yttre delar ofta till andra färgtoner (t.ex. gråa blir gula-beiga, svarta blir mörkbruna). Helt bruna får, som till exempel hos de finska allmogefåren, har ännu inte hittats i Estland.
Som ursprunglig lantras förutsätts allmogefåret ha bredare arvsanlag än förädlade produktionsdjur. Man antar att det nordiska kortsvansade fårets föregångare varit mufflon.
Gutefåret på Gotland, som räddades under 1940-talet, anses vara det får som är mest likt Östersjöområdets ursprungsras. Utseendemässigt tycks Ålandsfåret vara mest likt det estniska allmogefåret. Man började rädda Ålandsfåret på 1980-talet.
|
|
